Su San och Tom
Här är dom.. Underbara Su San och Tom! Dom som äger hostellet.
Sjukt god middag!!!:)
<3
Bunibon- bästa hostellet någonsin!!!!
Hej!! Jag mår typ nästan helt bra nu. Känner fortfarande lite i halsen men fortsätter med min antibiotikakur tills den är slut!:)
Jag har typ inte gjort nånting dom sista dagarna. Bara legat å slappat i soffan. Ibland har jag gått 4 meter för att lägga mig i sängen å ta en powernap haha. Annars händer de inte mycket!
Idag blev jag bjuden på middag av dom som äger hostellet. Susan & Tom. Han är från Egypten och hon från Kina. Så hon lagade Kinesisk mat!!:) de va fan den godaste maten jag ätit sen jag kom till Malaysia!!!!!
Åh dom är så snälla här så jag vill typ inte ens åka!!!
Har ett flyg till thai på tisdag men en del av mig funderar på att stanna lite till å åka å dyka...!!!!
Men jag vet inte..?
Vill o andra sidan tillbaka till borneo nån annan gång, när jag har mer tid och pengar!!! Så kanske ska spara dykningen...!!!
Jag har skypat en del sen jag bott på det här stället för internet är sjukt bra här!!! Att se er där hemma gör att jag får lite lite hemlängtan!!!:)
m.andersson85
Är mitt Skype namn!! Adda om ni vill prata!!!:)
Saknar er alla hemma!!!!
Ska sova lite nu.. Vi hörs snart igen !
Puss puss
Bilder:)
Nu finns det bilder från borneo på Facebook! Kan tyvärr inte lägga ut här för det är för segt:(
Halsfluss och djungel
Hej igen.. Nu orkar jag äntligen uppdatera igen.
Har legat sjuk sen jag kom hem från djungel trippen.. Va först jätte orolig att jag hade åkt på malaria.. För det är malaria drabbat område där och jag tog inga malaria tabletter när jag va där.
Jag har nästan aldrig varit sjuk så de är jättesvårt att veta hur länge man ska stå ut innan de är dax att gå till doktorn.
Igår orkade jag inte med min feber längre. Hade hög feber trotts att jag tagit febernedsättande..
Dom som äger hostellet jag bor på är änglar! Dom har verkligen tagit väl hand om mig. Dom gick å köpte tabletter till mig, å köpte vatten å gav mej ett eget rum å frågar hela tiden hur det är med mig.. Så när dom såg mig igår när jag hade hög feber å svettades som en gris så sa dom att dom kör mig till läkaren.
Så snälla!!!
Läkarbesöket gick rätt snabbt. Hon började titta i min hals.. Då sa hon direkt "uuhhhhhh"
Hahhaha. Så de syntes mycket väl att jag hade halsfluss. Men jag förstod inte va det var fören jag åkte hem å googla det engelska ordet och frågade therese om det :P
Så nu äter jag antibiotika! Mår bättre idag:)
Djungeln va jättebra!!!
Lite besviken att vi hade sån jävla otur med vädret bara och att vi inte fick se elefanter och krokodiler. Har hört andra som sett dom där ute:)
Jag åkte till djungeln med ett svensk par som jag träffade på bussen hit...och sen var de 3 killar till som var med som vi träffa här på hostellet. Ju fler vi skulle va desto billigare blev det. :)
Har sett sååå många olika apsorter!! Även sånna näs apor! Haha skit fula!
Såg vilda orangutanger, jätte häftiga fåglar, ugglor, jätte stora ödlor, vilda katter och eldflugor!!! Jag höll en eldfluga i handen åxå!!!
De va skit coolt:)
Vi gick nattvandring i mörkret åxå.. Såg inte så många djur då med de va as läskigt. Såg en giftig skorpion...har aldrig sett en "vild" skorpion förut:P
Stannar här någon natt till, tills jag känner att jag kommer orka åka buss 7h tillbaka till Kota Kinabalu.
Sen måste jag boka biljett tillbaka till Thailand åxå. Fyfan vad jag saknar att sola!!!! :P börjar ju fan bli vit!! :O haha
Ta hand om er!
Puss
Älskade Borneo!
Gud vilken jättestor skillnad det är att resa här än i Thailand!
När man kommer till en buss station i Thailand så står folk och skriker "stå här, gör det, gör så, akta dig, skynda dig...blablabla" och massa "vita" turister överallt och bussen är alltid sen och det är allmänt kaos. Jaa, så har jag upplevt det för det mesta... När de gäller att resa i Thailand med både buss å båt.
Här...
Jag kom till buss stationen, det sitter lite folk här och där, mest lokalbefolkning, såg bara två till vita förutom mig... Alla är verkligen supertrevliga, visar var man ska gå, hälsar och har ett allmänt leende på läpparna! Dels är dom inte lika vana med turister, och sen är dom verkligen inte vana med att se en ensam "ung" tjej som reser ensam. Så hela tiden får jag höra "Hello beauty" "Hello, you are beautiful" osv. Hahah, så jobbigt är det inte ;)
Sen är det många som kommer fram och vill titta på mina tattueringar haaha. Här är det verkligen inte vanligt med tattueringar. Jag har inte sett en enda malay med tattueringar och inte heller någon tattoo-shop!
Men guuuud vad alla är snälla här! Och hjälpsamma:)
Jag har träffat en svensk man som flyttat hit nu och är super vänlig! Hn har levt på resande fot i över 30 år! Han går ALLTID barfota.. Överallt. Å ser ut som en riktig luffare med blont långt lockigt hår och dom blåaste ögonen jag någonsin sett! 51år är han! Jag trodde han va runt 40..haha.
Men iallafall så bor han på samma hostel som jag bodde på när jag kom fram förra veckan! "Bonibun" heter det. Kostar 50kr per natt att bo i dorm. För er som inte vet vad dorm är så är det ett rum med mellan 4-8 sängar. (Oftast våningssängar)
Så bor man ihop med andra. Jag har inga som helst problem med att bo så med folk jag inte känner. Det jobbigaste är om man hamnar med någon som snarkar as högt! :P
Peter, den svenska mannen, va jätte snäll och körde mig till buss stationen och visade vilken buss jag skulle ta. Han ringde även hostellet dit jag ska å sa att jag var på väg och frågade om dom kunde hämta mig på buss stationen. Så himla snällt!!!! :)
Så nu, i skrivande stund så sitter jag och väntar på att bussen ska åka. Det är 30 minuter kvar sen börjar en 6-7timmars lång resa.
Men jag har förberett mej med åk sjuke tabletter så de borde va lugnt! Sen fick jag platsen längst fram åxå eftersom jag va så tidig!!! Så de kan inte bli så mycket bättre just nu!!
Allt flyter verkligen på nu och jag hoppas att det fortsätter så med äventyren som väntar på mig i Sandakan!!!
Eftersom jag inte har internet nu så postar jag detta ikväll när jag kommer fram!!
Det känns lite roligare att blogga nu när det händer något nytt!:)
Innan i Thailand så var ju nästan allting samma sak var man än var :P
Jag har även bokat om min biljett hem! Skulle ha kommit hem 20februari egentligen men jag har för mycket ångest för att åka hem nu känner jag. Jag är inte färdig med den här resan!!!:)
Så, bokade om biljetten och kommer hem 28 mars istället! Känns bättre även om jag ändå känner att jag helst aldrig vill sluta leva det här livet:)
Men jag har ju en USA resa med min bästa vän att se fram emot!!:) så måste hem och jobba ihop pengar till den resan:) för när jag kommer en från denna resa så kommer jag va näst intill pank;) men de får de va värt! Jag får uppleva så himla mycket :)
Så planen är att jobba järnet april-maj och sen USA 2 veckor i juni!!!
Nä , nu åker snart bussen så måste sluta skriva, annars spyr jag;)
Hoppas ni mår bra där hemma! :)
STOR KRAM!!!!!!:)
Nu är jag framme!:)
Resan gick jättebra och jag har träffat ett svensk par som jag åker med till djungeln imorgon:)
Vi hörs!!:)
Äventyr!
Jag börjar gilla borneo mer och mer! Det som är synd är att om man ska göra något så är det så fruktansvärt dyrt!!! Men nu har jag iaf bestämt mig för att åka vidare några dagar.
Tar bussen till "Sandakan" (7timmar) och stannar där en natt.
Fixar en tripp till orangutang rehab center, där dom tar hand om skadade orangutanger och även föräldralösa orangutanger.. Ska bli spännande att se dom stora aporna!:)
Efter det försöker jag fixa en tripp till djungeln. Man bor i hyddor i regnskogen två nätter och åker båt på en flod och tittar på alla djuren. Både på dagen och på natten!!:)
Jag berättar mer sen hur allting var! Nu måste jag packa!!:)
Vi hörs!
Pusssss :))
Mount Kinabalu 4095,2meter - CHECK!
Egentligen vet jag inte ens hur jag kom på att jag ville bestiga ett berg...? Det är SÅ o-Mimo det kan bli...
Visst, jag hade läst om hur jobbigt det skulle vara, och en vän som bestigit Mount Kinabalu talade om för mig hur sjukt jobbigt det var. Men man inser inte riktigt det förrän man väl är där...
Började vandringen uppåt vid 9:45... Guiden sa att det skulle ta ca 5 timmar. Man skulle gå 6km första dagen.. Jag tänkte " ja men 6km är ju inte så farligt..." Men... 6 km.. uppåt var ett helvette... Tänk er att gå i trappor i 5 timmar... uppåt uppåt uppåt.. de tar aldrig slut.. Ibland var de tillomed jobbigare än trappor! Eller, jaaa...ofta var de jobbigare än trappor! När man skulle klättra upp för stenar.. Ibland stora kliv ibland små... hela tiden akta sig var man sätter fötterna så man inte trampar snett eller nåt.
Varje 0,5 km var markerat... Och vet ni..!!!! Vid första markeringen... alltså när jag hade gått en halv kilometer så var jag så sjukt jävla trött och andfådd. Där kom första tanken.. "vad fan gör jag här.. jag skiter fan idet här!!!" Jag gick o gick o gick...vilade lite och fortsatte gå/klättra uppåt... Hade en ryggsäck med kläder o annat som behövdes på toppen.. Den gav jag tillslut till min guide så han fick bära upp den.. den vägde ca 4kg så de va sjukt mycket lättare att gå utan ryggsäck! Självklart skulle han ha pengar för jobbet (även fast jag redan betalat SJUKTmycket för att göra detta, så fick han 120kr för besväret. Att bära min ryggsäck..upp OCH ner!! :P
Gick sakta, sakta uppåt.. kände verkligen hur luften blev tunnare å tunnare och det blev jobbigare att andas. Jag va såååå himla trött. Det va såå tugnt att gå å klättra upp för stenarna... Hade tur med vädret iaf.. det var mulet o duggade lite ibland men de va ändå skönt att slippa solen när man klättrade uppåt. För de va riktigt svettigt ett tag. men ju högre upp man kom så desto kallare blev det.
Tillslut, efter nästan 5 timmars klättrande så var jag framme vid dagens mål! Uppe på 3000m något. Jag minns inte. Det kanske var 2800m? Skitsamma, jag var i mål. Trött, hungrig och ont i benen!!! Satte mig o snacka med folk som va minnst lika trötta som mig innan de va dax för en GOD buffee!!! Halv sju på kvällen var vi klara och alla började dra sig till sängarna... Japp... man skulle gå å lägga sig vid 19-20 tiden!!! För 02:00 skulle de va dax att vakna igen. Även fast jag va helt slut så kunde jag verkligen inte somna. För de första va de iskallt. Dom hade ingen värme så högt uppe på berget så man fick sova i massa kläder å en tjock filt som man fick låna. Frös ändå. Och luften va så konstig, de va svårt att andas normalt.. fick ont i magen till å från och kunde verkligen inte somna. Så låg å vred på mig tills klockan ringde och de va dax att gå upp igen! Det var inte bara jag som inte kunde somna. Nästan alla jag prata med låg sömnlösa... Åt lite gröt sen var de dax igen!!!
På mitt pannlampan och alla kläder. Jag hade två byxor, och 5 tröjor, halsduk, mössa å vantar!!! Ändå frös jag till å från. Visst... de va sjukt jobbigt att gå upp dom där 6km dagen innan... men DET HÄR var fan så mycket värre! Jag som trodde att de inte kunde bli värre???? Jag gick jääääätte sakta. Började må dåligt. Höghöjds sjukan.. Illamående, huvudvärk och lite yrsel. Flera ggr tänkte jag ge upp. La mig tilloch med ner ett tag på rygg och bara kollade upp mot stjärnhimlen å njöt av att få vila och se alla miljoner stjärnor!!! Har aldrig i hela mitt liv sett så många stjärnor. Å ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR stjärnor, kan stå å kolla upp mot himlen i evigheter när de är stjärnklart!!!! Jaja, jag var tvungen att fortsätta. Annars skulle jag inte hinna upp till toppen för att se soluppgången.. Många gick om mig. Men de var även många bakom mig... Alltså jag kan inte få ner det i text hur dåligt jag mådde, och hur sakta jag gick/klättrade, och hur ofta jag tänkte ge upp.... obeskrivligt!
Meeeen, efter yttligare 3 timmars klättring så nådde jag toppen! 4095,2 meter över havet!! Vilken känsla!!!!!!!!!!!!!!! :) Sån lättnad!!!!!!!!!!!!!! Vilken utsikt!!!!!!!! åh vilken soluppgång!!!!!!!!!!!! å helvette va kallt de va!!!!! :P
När jag kom upp till toppen så såg jag en liten kines tjej som satt på en sten och höll på att frysa ihjäl... Hon hade typ bara leggings och en tröja!!! Jag hade liksom två par byxor o 5 tröjor å mössa, vantar åhalsduk!!! Såå, jag gav henne min mössa, mina vantar och virade runt min halsduk om henne. Hon va SÅÅÅÅ tacksam!!!! :) Jag kände att jag hellre fryser lite mer än att se henne lida så fruktansvärt mycket. Alltså, de blåste sånna is-vindar!! brrrrrr...
jahapp!!! då skulle man ner samma väg då!!!! Nu var det ljust ute och man såg verkligen hur långt man gått!! en bit av vägen såg ut som om att man gick på månen!!! Så häftig känsla!! :P Neråt var åxåjobbigt. Men såklart inte lika som uppåt. De jobbigaste var att de gjorde så ont i benen... Det tog mig ca 2 timmar att gå ner till lägret där vi sov. Satt en timma o åt frukost innan de va dax att gå ner till mål! 6 km neråt. Förstår ni hur jobbigt de är när man redan har sjukt ont i benen?! :P Det tog mig 3 timmar att gå ner!
Haha det jobbigaste var när jag trodde att jag nästan var nere och såg skylten med 3.0 km ochinsåg att jag bara gått halva vägen!!! När jag såg 1km skylten så fick jag någon slags energi kick och började springa ner för trapporna å stenarna!! Sprang ända in i mål!!!! Sen var jag så gott som död!!! :P
Gud va mycket jag skrev. Men jag vill kunna se tillbaka på dethär sen när jag glömt hur jobbigt de va :P Men även om jag försökt skriva ner alla tankar o känslor så får jag inte med allt känner jag :P Det är svårt att förklara!!! Ni måste uppleva de själva! :P
Men det var helt klart värt allt kämpande, nu i efterhand! Jag är så jävla stolt över mig själv!!! Känner mig som en vinnare! :)
Sammanlagt blev det ca 13 timmars gående, upp å ner! Helt sjukt att jag klarade det!!! Undrar hur många gånger jag tänkte "vafan gör jag här????" hahahhaha.
Unnade mig en GOD pizza och en underbar fotmassage på kvällen när jag kom tillbaka! Sen sov jag gott, kan jag lova :D
Undrar om någon orkade läsa allt? hhahah
Tack för denna gång!!!!!!!!! :) oh kom ihåg:
DONT LET YOUR DREAMS JUST BE DREAMS! <3
Bye Thailand!:)
Hej:)
Nu har jag lämnat Thailand för borneo! Har kluvna känslor..
Visst, jag är rätt trött på Thailand..allt är same same där, var man än åker. Allt är så lätt och det är så förstört av turister. Men å andra sidan så har jag träffat så mycket folk där, nya vänner för livet troligtvis. Jag har alltid väldigt svårt att säga hejdå till någon jag tycker om mycket, så idag var de väldigt jobbigt... Att säga hejdå till någon som har gett så mycket på så kort tid. En helt underbar människa.
Hur kan man sakna någon så mycket som man inte ens känner?
Jaja, borneo ska iaf bli väldigt spännande, en utmaning.
Min plan är att stå på toppen av berget Mount Kinabalu, 4095meter upp!!! Vill även åka till "turtle island" det ska va väldigt vackert där, och har man tur så får man se när sköldpaddor kläcks!
Ett besök i djungeln ska jag åxå hinna med... Bo där, paddla i floden och se vilda orangutanger...! Spännande!!!:)
Har ingen biljett hem från borneo så vi får se hur länge jag stannar!
Kommer nog inte vara lika tillgänglig via wifi som i Thailand. (Åxå en utmaning!!!) jag är beroende av wifi har jag kommit fram till;)
Hur allt än kommer att gå så lovar jag att vara försiktig och ta hand om mig! :)
Så va inte oroliga:)
Hälsning till MalinK... Önskar dej all lycka på förlossningen:) hoppas allt går bra!!!! :)
Kram på er:D
