Egentligen vet jag inte ens hur jag kom på att jag ville bestiga ett berg...? Det är SÅ o-Mimo det kan bli...

Visst, jag hade läst om hur jobbigt det skulle vara, och en vän som bestigit Mount Kinabalu talade om för mig hur sjukt jobbigt det var. Men man inser inte riktigt det förrän man väl är där...

Började vandringen uppåt vid 9:45... Guiden sa att det skulle ta ca 5 timmar. Man skulle gå 6km första dagen.. Jag tänkte " ja men 6km är ju inte så farligt..." Men... 6 km.. uppåt var ett helvette... Tänk er att gå i trappor i 5 timmar... uppåt uppåt uppåt.. de tar aldrig slut.. Ibland var de tillomed jobbigare än trappor! Eller, jaaa...ofta var de jobbigare än trappor! När man skulle klättra upp för stenar.. Ibland stora kliv ibland små... hela tiden akta sig var man sätter fötterna så man inte trampar snett eller nåt.

Varje 0,5 km var markerat... Och vet ni..!!!! Vid första markeringen... alltså när jag hade gått en halv kilometer så var jag så sjukt jävla trött och andfådd. Där kom första tanken.. "vad fan gör jag här.. jag skiter fan idet här!!!" Jag gick o gick o gick...vilade lite och fortsatte gå/klättra uppåt... Hade en ryggsäck med kläder o annat som behövdes på toppen.. Den gav jag tillslut till min guide så han fick bära upp den.. den vägde ca 4kg så de va sjukt mycket lättare att gå utan ryggsäck! Självklart skulle han ha pengar för jobbet (även fast jag redan betalat SJUKTmycket för att göra detta, så fick han 120kr för besväret. Att bära min ryggsäck..upp OCH ner!! :P
Gick sakta, sakta uppåt.. kände verkligen hur luften blev tunnare å tunnare och det blev jobbigare att andas. Jag va såååå himla trött. Det va såå tugnt att gå å klättra upp för stenarna... Hade tur med vädret iaf.. det var mulet o duggade lite ibland men de va ändå skönt att slippa solen när man klättrade uppåt. För de va riktigt svettigt ett tag. men ju högre upp man kom så desto kallare blev det.

Tillslut, efter nästan 5 timmars klättrande så var jag framme vid dagens mål! Uppe på 3000m något. Jag minns inte. Det kanske var 2800m? Skitsamma, jag var i mål. Trött, hungrig och ont i benen!!! Satte mig o snacka med folk som va minnst lika trötta som mig innan de va dax för en GOD buffee!!! Halv sju på kvällen var vi klara och alla började dra sig till sängarna... Japp... man skulle gå å lägga sig vid 19-20 tiden!!! För 02:00 skulle de va dax att vakna igen. Även fast jag va helt slut så kunde jag verkligen inte somna. För de första va de iskallt. Dom hade ingen värme så högt uppe på berget så man fick sova i massa kläder å en tjock filt som man fick låna. Frös ändå. Och luften va så konstig, de va svårt att andas normalt.. fick ont i magen till å från och kunde verkligen inte somna. Så låg å vred på mig tills klockan ringde och de va dax att gå upp igen! Det var inte bara jag som inte kunde somna. Nästan alla jag prata med låg sömnlösa... Åt lite gröt sen var de dax igen!!!

På mitt pannlampan och alla kläder. Jag hade två byxor, och 5 tröjor, halsduk, mössa å vantar!!! Ändå frös jag till å från. Visst... de va sjukt jobbigt att gå upp dom där 6km dagen innan... men DET HÄR var fan så mycket värre! Jag som trodde att de inte kunde bli värre???? Jag gick jääääätte sakta. Började må dåligt. Höghöjds sjukan.. Illamående, huvudvärk och lite yrsel. Flera ggr tänkte jag ge upp. La mig tilloch med ner ett tag på rygg och bara kollade upp mot stjärnhimlen å njöt av att få vila och se alla miljoner stjärnor!!! Har aldrig i hela mitt liv sett så många stjärnor. Å ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR stjärnor, kan stå å kolla upp mot himlen i evigheter när de är stjärnklart!!!! Jaja, jag var tvungen att fortsätta. Annars skulle jag inte hinna upp till toppen för att se soluppgången.. Många gick om mig. Men de var även många bakom mig... Alltså jag kan inte få ner det i text hur dåligt jag mådde, och hur sakta jag gick/klättrade, och hur ofta jag tänkte ge upp.... obeskrivligt!

Meeeen, efter yttligare 3 timmars klättring så nådde jag toppen! 4095,2 meter över havet!! Vilken känsla!!!!!!!!!!!!!!! :) Sån lättnad!!!!!!!!!!!!!! Vilken utsikt!!!!!!!! åh vilken soluppgång!!!!!!!!!!!! å helvette va kallt de va!!!!! :P

När jag kom upp till toppen så såg jag en liten kines tjej som satt på en sten och höll på att frysa ihjäl... Hon hade typ bara leggings och en tröja!!! Jag hade liksom två par byxor o 5 tröjor å mössa, vantar åhalsduk!!! Såå, jag gav henne min mössa, mina vantar och virade runt min halsduk om henne. Hon va SÅÅÅÅ tacksam!!!! :) Jag kände att jag hellre fryser lite mer än att se henne lida så fruktansvärt mycket. Alltså, de blåste sånna is-vindar!! brrrrrr...

jahapp!!! då skulle man ner samma väg då!!!! Nu var det ljust ute och man såg verkligen hur långt man gått!! en bit av vägen såg ut som om att man gick på månen!!! Så häftig känsla!! :P Neråt var åxåjobbigt. Men såklart inte lika som uppåt. De jobbigaste var att de gjorde så ont i benen... Det tog mig ca 2 timmar att gå ner till lägret där vi sov. Satt en timma o åt frukost innan de va dax att gå ner till mål! 6 km neråt. Förstår ni hur jobbigt de är när man redan har sjukt ont i benen?! :P Det tog mig 3 timmar att gå ner!

Haha det jobbigaste var när jag trodde att jag nästan var nere och såg skylten med 3.0 km ochinsåg att jag bara gått halva vägen!!! När jag såg 1km skylten så fick jag någon slags energi kick och började springa ner för trapporna å stenarna!! Sprang ända in i mål!!!! Sen var jag så gott som död!!! :P

Gud va mycket jag skrev. Men jag vill kunna se tillbaka på dethär sen när jag glömt hur jobbigt de va :P Men även om jag försökt skriva ner alla tankar o känslor så får jag inte med allt känner jag :P Det är svårt att förklara!!! Ni måste uppleva de själva! :P

Men det var helt klart värt allt kämpande, nu i efterhand! Jag är så jävla stolt över mig själv!!! Känner mig som en vinnare! :)

Sammanlagt blev det ca 13 timmars gående, upp å ner! Helt sjukt att jag klarade det!!! Undrar hur många gånger jag tänkte "vafan gör jag här????" hahahhaha.

Unnade mig en GOD pizza och en underbar fotmassage på kvällen när jag kom tillbaka! Sen sov jag gott, kan jag lova :D

Undrar om någon orkade läsa allt? hhahah
Tack för denna gång!!!!!!!!! :) oh kom ihåg:

DONT LET YOUR DREAMS JUST BE DREAMS! <3